miércoles, febrero 24, 2016

Ground control to major Tom.....

eta urreneko espazioan kokatuak gara; hezetasunik ez, ontziaz aparte, ez dago inolako bizitzarik. ilargirako bidea hartu zahar genuen aspaldi, eta astronautak izanik, badakigu ongi asko itzulerarik gabeko bidaia izan daitekeela geurea. Ezetz bueltatu Lurrera!.
Eta espazio-ontzia ilargiaren bestaldera doan heinean, konexioa galtzen ari da emeki-emeki. Da lehendabiziko bidaia ilargira, Da lehen ontzia, joaten dena ilargiraino, ilargian ontziratu baino lehen. Eta berorren misioa argi asko dakusate astronautek. Bira emon sateliteari eta ikusi zer dagoen ilargiaren alde ilunean, jakiteko zer dagoen bestaldean. 
Aspaldiko ipuinak idatzi izan ziren DARK SIDE OF THE MOON deritzanaz. Eta ilusioa nahas dezakegu ezjakintasunarekin, ezen inork ez baitio berorri so egin. Beraz, so natzaio lehenengoz...baina, liluragarriena ez da ikuskera, baizik eta....:SOINUA.
BAt- batean irrati-frekuentzia galtzen da: ezin daiteke ezer entzun, gure arimak izan ezik. Ezin dezakegu Houstonekin berba egin, ezin baita, itzalpean gaudelako,....egia,ezta? bada, ez. musika arraro bat entzunez dihardugu, unibertsoaren bestaldeko soinua. Lurretik ezin etor daitekeena. nondik ote datorkigu? eta ekiten diogu grabatzeari...

http://subrayado.com.uy/Site/noticia/53437/revelan-la-musica-que-se-escucho-en-la-luna-durante-mision-de-apolo-10


VIOLA BEACH

https://soundcloud.com/viola-beach/viola-beach-swings-waterslides-2

éstos sí que son JASPs, jóven aunque sobradamente preparado.
Los que ya tienen mi edad seguro que me entienden. Aún así, hay que tener una edad ya para lograr entender el mensaje, Sólo las personas que tengan de 35 años para arriba se acordarán del anuncio. Nunca he sido de anuncios, y ahora que existe la RED mucho menos. Spam, sí; Pero anuncios, creo que ya paso. Paso de spam selectivo, paso de anuncios, paso de perder el tiempo con tonterías.

lunes, febrero 22, 2016

Rènshi nĭ, wŏ hĕn gāoxìng

edota ONCE II.

eta bietariko batek dio besteari: please to meet you. hau da, kale erdian glenek marketari, glenek gitarra jotzen duen bitartean, marketa sor eta lor. txundituta, oso. Zeren eta musikarik politena entzun baitu gaur, rocka status quon, nahiz eta bakarrik eduki gitarra eta ahotsa, eta orain pil- pilean daude sentimenduak. So, u wanna sth, and u call and i´ll comme rush in.
eta dardaraka dabil anderea, mutila aurrean duela, kantatuz ahots urraturik, eta gitarra jotzen ia-ia malkoak lehertu arte, ezen there's no point to stop it. And all u wanna do is run,
Ihes egin bertotik, ez baitago besterik zure buruan, musika eta berorrek sortzen duen sentimendu kontraesanak, plazer eta min, amodio eta gorroto, lasaitasun eta urduritasun, eta minduta daude biok. ez dago ezer aldatzeko, ezer korrika egin ez dezagun, ihes egin ez dezagun hemendik at, hiritik gure ametsetaraino. So, u wanna something, and u call again.
ez naiteke zure joan, edota behintzat, gura duzun tokiraino ezin naiteke ailega.

https://musicmp3.ru/artist_chvrches__album_every-open-eye.html#.VsrCBiocbcs

Bizkitartean, eskoziako beste hiri batean kokatua.....

sábado, febrero 20, 2016

When your mind's made up

So, if you ever want something
And you call, call
Then I'll come running
To fight, and I'll be at your door
When there's nothing worth running for

 ..........................

Beraz, beharko bazenu zerbait, eta dei nazazu,
eta ni arineketan joanen naiz, borrokatzeko,
eta zure atean egonen naiz,
ez dagoelarik ezer baliogarririk korrika egin nadin.

https://musicmp3.ru/artist_glen-hansard-and-marketa-irglova__album_once.html

gaur, nirean joko dau glennek, eta filmaz akordatzen naiz, zeinetan bikotea agertzen baita; eta ni, okerturik, zinemara joan nintzen, pentsaturik beste filma zela, hau da, ONCe deritzan pelikula ikusi neban nahi barik, inolako sentimendurik gabe. handik irtendakoan, konturatu nintzen, nahiz eta musikala zen, hunkiturik atera eta bueltaka ibilia nintzen, bai neure buruan, bai hirian zehar.
orain oroit naiz beraien hitzez, errazak eta puntualak, bat-batekoak hirian bertan, karrikaz karrika, rengaine berberarekin, kaletik musika-denda batera, lokal batetik neskaren etxebizitzara, ingalaterratik nire bihotzera. betirako. ALL YOY WANNA DO IS RUN esaten zuen zuen hansardek. eta une horietan argi asko dakusat ondiño neure buruan korapiloa zein den. edota hobeto esanda, korapiloa askatzeko modurik onena:

There's no point trying to fight it.....

jueves, febrero 18, 2016

TIME GOES BY.....SO SLOWLY


we can be heroes......

https://musicmp3.ru/artist_david-bowie__album_best-of-bowie.html#.VsXYqLThDct

just for one day. UNDER THE SKIN.

Y me paro a reflexionar sobre la última película que he tenido el gusto de paladear. Los sentidos explotan a través de una multitud de depredadores urbanos y rurales, que se alimentan de nuestra necesidad sexual. Una necesidad que scarlett johannson lleva hasta el último suspiro, una extraterrestre depredadora sensorial, una fémina de otro planeta que quiere sentirse humana, aunque solo sea por un día.
A consecuencia de su necesidad orgánica, THE FEMALE o simplemente ELLA, busca y rebusca entre los escoceses incautos, ya sea en una playa solitaria, en una discoteca atestada de testosterona, por las calles húmedas de edimburgo, e incluso por los montes de una reserva natural apartada de la faz de Dios. Porque ella busca una sentido a su necesidad básica, que no es otra que alimentarse de ser humanos masculinos. Ni más, ni menos. UNDER THE SKIN es una película visceral, que no te deja indiferente. Ahora, analicemos los desnudos integrales de ELLA, analicemos y degustemos sus curvas sensoriales, apetecibles; analicemos el cuerpo de esa belleza encerrada en una piel artificial, negra como el tizón, plástica, sensible, pero indiferente ante las sensaciones humanas. ELLA no es humana ni lo será nunca, por más que lo intenta en buena parte del metraje. No deja a nadie indiferente.
No obstante, dónde las dan las toman. Y todo depredador tiene un depredador mayor. El pez grande se come al chico.Todo depredador tiene una amenaza, ya sea de andrómeda o del mismo predador.
No olvidemos, aún así, que el ser humano es el mayor depredador que ha conocido la faz de la Tierra dónde vivimos desde hace millones de años. Acaba con todo, con todas. Incluso con los sentidos.